Kom precis hem från biografen, såg Into the Wild. Fantastiskt bra film, den var bra på det där sättet att den väcker något i en. I mig väckte den en rastlöshet. En oerhört gnagande, lite irriterande rastlöshet. På det där sättet att man vill hoppa, skrika, springa eller slita upp bröstkorgen med bara händerna. En riktigt frustrerande sådan, alltså. Vill att något ska hända, vill göra något nu. Är trött på att bara sitta och se på medans livet händer ungefär.
Har bestämt träff med L imorgon. Är inte särskilt nervös tror jag, eller, det är klart jag är lite nervös, men samtidigt känns det befriande för jag har ju verkligen gått och väntat på det här hela sommaren. Ska bli oerhört skönt att få ur mig allting, att äntligen få säga alla de där sakerna som verkligen behöver sägas, och förhoppningsvis också kanske få lite svar. Jag är bara rädd att jag ska glömma något, det känns som att jag kommer tappa bort mig i vad det egentligen är jag vill ha sagt. Och så kommer det bli sådär som det alltid blir, att jag kommer på någon timme försent vad det var jag ville säga och så går jag och fnular på det i alldeles för lång tid, om jag någonsin ens släpper det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar