boys boys boys

hej dagboken

nu har jag levt här i den här främmande staden i jättesnart två månader. det känns som två veckor och en evighet, så som det ska va. mitt huvud är förvirrat kanske pga att jag vaknade för tidigt idag. eller inte egentligen men med tanke på vilken tid jag gick och la mig så blev det så.

tänker för mycket på killar.
det är typ oundvikligt här men fan frustrerande ändå.
obsessade kanske lite första tiden här, över Honom. eller vad melodramatisk jag är, han är inte så speciell. han bara vet vilka knappar han ska trycka på.
så jag försökte glömma, letade efter distraktioner. hittade en ganska fort, en sen torsdagskväll i palermo soho - joaquin. tänkte att bara jag träffar nån gullig som vill ha mig så slipper jag tänka på honom. joaquin var gullig, tror jag, jag var så himla full att han mest var en suddig figur. det enda jag egentligen minns av honom är hur han flåsade "te gusta? te gusta? te gusta?" genom hela akten. han väste fram något jag inte förstod på spanska och jag frågade vad han sa. "do you want me to fuck you?" frågade han på bruten engelska. jag smet hem så fort jag kunde på morgonkvisten och på vägen hem kände jag mig inte alls distraherad, snarare ännu mer dragen mot honom, den andre, som jag inte borde tänka på.

sen träffade jag juan. först på en fest men det minns jag inte pga var full och väck. han var en mystisk person som la till emma och hon mindes inte heller att de träffats. han kom en kväll på en förfest iklädd mjukisbyxor och var snäll och glad och genuint trevlig. och gullig. vi pratade hela kvällen och när vi andra skulle ut skulle han hem. vi stod på trottoaren och pratade och drack, emma och jag tog varsin vit tablett och sedan kysste han mig.
dagen efter mötte han upp oss på en bar och jag tänkte att jag inte skulle ligga med honom, mest på grund av att jag hade mens men också att det kunde kanske vara bra att faktiskt inte ligga det första man gör. bara hångla lite? sådär som man *ska* göra eller nåt. så blev det förstås inte. han la armen om mig i taxin och jag la handen på hans ben men sa till taxichauffören på vägen hem att först stannar vi på min adress och sen ska han vidare. han klev ändå ut ur bilen utanför mitt hus och frågade om jag ville röka gräs. visst sa jag och så gick vi upp till min lägenhet, där vi blev jättehöga och lyssnade på musik. han frågade om han fick kyssa mig och det fick han. han kysste mig och jag dog. så vi låg. efteråt var han kvar i mig, på mig, pussade mjukt längs min hals och smekte mina armar, axlar, mitt ansikte. vi låg i varandras armar under natten. vi vaknade några gånger under eftermiddagen dagen efter, sa ingenting men pussades, smektes, gosade. och låg igen. vid fyra-snåret stack han.
jag mådde bra. han var en distraktion men ingen jag skulle falla för. men jag ville träffa honom igen, och med det tänkte jag att han kunde va en sån man möter upp en sen lördagsnatt.
vi snackade en eller två rader på whatsapp. sen skrev han att han var ledsen pga ville inte såra mig etc etc att han ljugit bla bla men han har flickvän.
och jag kände bara att vafan
manssläktet
vafan
vad är grejen med er
och vad är grejen med mig
kan jag inte få ha lite tur
kan det inte bara vara enkelt
jag letar liksom inte efter mitt livs kärlek. jag vill bara ha lite bekräftelse och nån som kan fylla tomrummet ibland.
och sen tänkte jag att jag är sjuk i huvudet för först blev jag förbannad pga han är ett as, blev arg för att han bad mig om ursäkt och var *gullig* och ledsen, sa att det inte är mig han ska va orolig för att såra, inte mig han ska be om ursäkt, inte hemskt att det är mig han ljugit för. och sen när jag slutat vara arg så ville jag ha honom. men nej. har inte hörts med honom sen dess.

och problemet är att varje gång jag failar med någon. som dessa två. min instinkt är ju att tänka på han som ska va så himla bra. han som inte flåsar som en porrskådis. han som är mjuk och fin, och singel. vad jag vet iallafall. han som är så jävla snygg att jag dör. han som ville träffa mig så fort jag landat och pussade min axel och blablabla. han som sa att han skulle komma hit och slutade höra av sig. som sen skulle komma hit nu. som inte hört av sig på två veckor och det sista han skrev var ett kort svar på min fråga om när han skulle komma. och jag förstår liksom inte. gillar han inte mig längre eller va? nu när jag är här. han har liksom inte velat försvinna. och nu är jag här och först så gillar han mig och nu gör han inte det, eller? och jag tänker om han kommer hit imorgon som han sagt kommer han ens höra av sig då? ska han vara i min stad utan att vilja ses? utan att säga att han är här.


MEN det är ok för först tänkte jag att den här dagen skulle bli en kass dag och att jag skulle deppa eller nåt. men pratade med kate som bjöd mig på en fest vilket blir kul för får hänga med güemesgänget igen, första gången sen emma åkte. visserligen var det en vecka sen men det känns längre. OCH jag under tiden jag skrev det här inlägget så började francisco skriva till mig, en lång kille jag träffade på en fest en gång, kompis till min kompis pojkvän. vid första anblick dömde jag ut honom pga han var så töntig, han gör allt han kan för att se ut som noel gallagher och skulle han veta vem andres lokko är så skulle det väl va hans husgud. aja under allt det där är han rätt söt har jag för mig och en trevlig person. vi snackade på fb-chatten litegrann och han tipsade mig om musik. sen har jag inte snackat med honom på en månad och nu plötsligt skrev han lite och undrade om jag ville ses nån dag. så nu har jag dejt inbokad imorgon!! en riktig dejt! förhoppningsvis blir det bra och jag kommer undan utan besvikelser lol.