Just nu tycker jag faktiskt att det är helt okej att ligga i min sunkiga säng och lyssna på regnet.
Emmaboda var för övrigt helt fantastiskt, även om jag har femtioåtta nya blåmärken och ett stukat lillfinger. För att sammanfatta festivalen kan jag använda namnet på den; störd och fin. Det var fyra störda och fina dagar.
Min födelsedag var mindre fin, kl 23 natten till söndag gick jag runt mellan matstånden och grät för att jag tappat bort alla, kl 24 samlades många av mina vänner under vårat partytält och sjöng för mig, kl 01.30 kräktes jag, kl 02 somnade jag, kl 06 vaknade jag av en knäppskalle som skrek på mig utanför tältet, vi sprang runt på området ett tag tills vi valde att ge upp och gå och lägga oss istället. Senare när det började bli dags att åka hem kastade Svante en hink vatten på mig, och resten av dagen spenderades i en bil. Men en knäppskalle kastade fina blommor på mig och tafsade, och de andra köpte en cheesecake med citronsmak som vi åt vid ett vattenfall. När jag kom hem väntade en extremt god middag och självklart sängen. Tack för alla grattis, förresten. Puss.
tisdag 5 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar